Det har under långt tid ansetts vara nödvändigt att skapa bättre möjligheter för de som skadas i arbetet att få ersättning vid sådana skador. Ersättningen vid arbetsskador är en blandning mellan socialförsäkring och skadestånd. Systemet är tudelat och består både av socialförsäkringsregler och av skadeståndsregler. Det grundläggande skyddet ges i form av den allmänna arbetsskadeförsäkringen, som administreras av Försäkringskassan. Detta kompletteras med en privat försäkring, som är kollektivavtalsreglerad. Denna försäkring kallas för TFA, Trygghetsförsäkring vid arbetsskada. Dessutom kan skadestånd enligt allmänna skadeståndsregler uppkomma. Om arbetsgivaren har orsakat skadan genom vållande, vilket är ett samlingsbegrepp för oaktsamhet och uppsåt, eller om någon annan arbetstagare har orsakat skadan svarar arbetsgivaren enligt de allmänna skadeståndsreglerna. TFA uppkom efter en överenskommelse mellan SAF (vilket numera är Svenskt Näringsliv) och LO samt PTK. Alla arbetsgivare som har kollektivavtal med förbunden är skyldiga att teckna trygghetsförsäkring för sina arbetstagare. Denna skyldighet gäller oberoende om arbetstagarna är medlemmar i fackföreningen. Vidare kan arbetsgivare som inte är anslutna till kollektivavtal teckna ett så kallat hängavtal, vilket innebär att arbetsgivaren tecknar en trygghetsförsäkring utan att vara ansluten till kollektivavtalet som ålägger arbetsgivaren en skyldighet att teckna försäkringen. Då det gäller arbetsgivare som är skyldiga att teckna trygghetsförsäkring, men som har underlåtit att göra det, lämnas ersättning trots detta till den som skulle ha varit försäkrad om arbetsgivaren hade fullgjort sin skyldighet. Om en arbetsgivare har tecknat trygghetsförsäkring föreskrivs att en anställd inte får föra skadeståndstalan med anledning av en personskada som utgör en arbetsskada mot arbetsgivare, anställd eller annan som omfattas av TFA. Detta innebär att TFA gäller istället för skadestånd. För att ersättning skall utgå enligt de speciella arbetsskadereglerna förutsätts först och främst att det är fråga om en arbetsskada. Med arbetsskada avses vidare en skada som har uppkommit som en följd av en olyckshändelse eller genom annan skadlig inverkan i arbetet. Vidare uppställs en bevisregel som föreskriver att om övervägande skäl talar för det skall en skada anses ha uppkommit av en dylik orsak. Undantag från arbetsskadebegreppet görs för skador av psykisk eller psykosomatisk natur om skadan är en följd av att företaget läggs ned, att den anställdes arbetsinsatser inte uppskattas tillräckligt mycket, om den anställde inte trivs med sina kollegor eller arbetsuppgifter eller om skadan är en följd av liknande omständigheter. Huruvida en smitta skall anses vara en arbetsskada eller inte bestäms av regeringen och av regeringen utsedd myndighet. Exempelvis är det inte meningen att förkylningar och liknande, som ofta drabbar lärare som arbetar med barn och vårdpersonal, skall täckas av arbetsskadebegreppet. Om ett olycksfall inträffar på vägen till eller från arbetsstället anses det som ett olycksfall i arbetet, under förutsättning att färden antingen föranleddes av eller stod i nära samband med arbetet. Enligt TFA skall man skilja mellan så kallade arbetsolycksfall, vilket är när en skada uppstår på grund av ett olycksfall, och arbetssjukdom, vilket är aktuellt då skadan har uppkommit genom annan skadlig inverkan i arbetet. För att arbetsolycksfall skall medföra ersättning ur TFA förutsätts att skadan har medfört en arbetsförmåga som har bestått i mer än 14 dagar, alternativt att bestående invaliditet har uppkommit. Ersättning för arbetssjukdom utgår om skadan kavarstår sedan det har gått 180 dagar sedan den dag då skadan först uppkom. Den ersättning som lämnas består dels av ersättning för inkomstförlust och sveda och värk under den akuta sjukdomstiden samt av ersättning för inkomstförlust och lyte eller annat stadigvarande men vid invaliditet. Även ersättning vid dödsfall och så kallat efterskydd kan utgå.